du var trots allt min bästavän

Tittar tillbaka på alla videos, alla bilder och alla inlägg som skrivits i alla bloggar dom dagar vi umgåts. Vi var bästavänner. Vi svek aldrig varandra, vi stod varandra som närmast. Nu har allt förändrats. Vill ha min gamla Alice tillbaka. Den Alice som jag kunde vara med utan att skämmas ett dugg. Vi brukade sitta på tunnelbanan och fota närbilder när vi gjorde dubbelhakor, hahaha. Ah det är fan minnen det alltså. Alla kvällar vi legat och kollat på Livet är en schlager, och dom gånger vi setat och asgarvat åt ingenting. Det var många fina år med dig. Jag hoppades på fler.. Men det är väl sånt här som händer i tonåren.. Bästavänner växer ifrån varandra och börjar umgås med nytt folk. Vi har många fina minnen tillsammans. Vi gjorde och delade allt! Det var du och jag genom ur och skur. Det var du och jag genom eld och vatten. Jag önskar man kunde spola tillbaka tiden så allt blev bra igen. Måste erkänna.. jag saknar dig jätte mycket. Fast känns mer som att jag saknar den Alice jag brukade umgås med, med tanke på att det känns som att vi knappt känner varandra längre. Tycker det är jätte synd. För du var verkligen min bästavän. Vet inte om du läser min blogg över huvudtaget, men om du gör det så ska du veta att jag saknar min knas-alice. Jag vet inte om det kommer bli du och jag igen. Jag är sån person som inte gillar att var ovän med folk. Speciellt inte med dom som jag levt en stor del av mitt liv med. Jag tror vi behöver prata.. Ordentligt. Jag vill hemskt gärna att det ska bli vi igen. Har försökt att få mig själv att fatta att det inte går, men jag måste försöka känner jag nu. Den vänskap vi hade... jag tycker inte de är värt att det upp allt. Ring mig gärna någon dag Alice. Vi måste ses och reda ut allt. Jag tycker du gjorde jätte fel, och det tror jag du vet också. Men känslor är känslor. Det du gjorde var inte rättvist och inte rätt. Jag tycker du kunde ha pratat med mig om det. Du vet att jag lyssnar och du vet att jag förstår. Jag blir inte arg, jag blir bara glad om du berättar och visar att du kan lita på mig. Det kändes verkligen när du sa ''vem fan kan lita på dig'' till mig på msn. Det gjorde riktig ont. Jag trodde att vi kunde lita på varandra. Jag trodde det kunde bli bra igen. Allt blev bara så jävla fel. Som sagt, hör hemskt gärna av dig Alice. Jag saknar det vi hade







Kommentarer
Postat av: alice

jag vet att det var jag som gjorde fel den hära gången, att det var mitt fel. jag ångrar det, sjukt mycket. ibland vill jag bara prata med dig, men jag vågar inte. det som fick mig att svika dig var av alla jag hört du snackat skit om mig om, sen somsakt.. kännslor är kännslor. jag vet att det var mitt fel den hära gången, jag gjorde fel. jag ska inte ljuga och säga att jag inte saknar det vi hade.. för det gör jag, så sjukt jävla mycket. jag kanske har förändrats, men jag är forfarande alice.. lika klumpig, lika knasig och lika framåt. det kan jag lova dig.. somsakt du var en av dom som stod mig närmast, du var en av mina bästavänner, du visste allt.. nu vet du inget, och det känns fel.. jag skulle bara vilja prata ut med dig, börja om.. för jag saknar dig fanny.

2010-03-18 @ 14:27:19
URL: http://steenpetterssonalice.blogg.se/

Here you can comment:

Your beautiful name:
Remember me?

Your E-mail: (publiceras ej)

URL/Do you have a blog?:

Skriv något sött:

Trackback
RSS 2.0